alexinfolkis

Tyst och stilla sittande på ett stengolv i en enorm kyrka som rymmer närmare 7000 personer.

Stilla sjungande ”Sjung lovsång alla länder o prisa herrens namn”

Håren står upp på armarna och jag fylls av glädje.

Att vakna och bara känna en inre frid och veta att innan den enorma frukost kön så är det mässa. Mässa med sång bön och tystnad.
Att bara få vara i tystnaden och bara vara utan krav.
Tyst och stilla känner jag mina andetag i takt med min väns som sitter framför mig med knäppta händer och ber. Ber för alla där hemma.
För en bättre vardag hemma i Stockholm/Öland. Att leva ett liv med bara det nödvändiga ting få mat och tak över huvudet vilken dröm.
Bara leva i guds gemenskap men människor som tror på en och samma gud.
En gud med öppen famn.

Att vara på ett kloster som heter Taizé som ligger i södra Frankrike det är en upplevelse för livet.
 Att leva enkelt och bara va. Finna sig själv och reflektera på hur bra man har det.
Hur mycket styrka man kan finna i tron på Jesus och hands under.
Under en dag i Taizé fick jag uppleva en massa saker.

Måndag!

Natten va sval och skön har sovit som en stock under hela natten!
Jag delar rum med fem andra tjejer. En av dom är prästen Karin från hemförsamlingen Vantör hemma i Stockholm.
Jag och mitt dårliga morgon humör skrek i morse när klockan ringde jag ville inte upp.
Inte upp så tidigt.
Men jag gick upp och klädde på mig mjukis mys dressen och gick tillsammans med alla andra in i kyrkan för morgon bön innan frukosten som skulle delas ut.

När jag klev in i kyrkan och satte mig på golvet i kyrkan så vart jag så förvånad över hur många människor som hade kommit på morgon mässa för att sjunga be och vila i tystnaden tillsammans.
Att be för mig är ett inre samtal med gud.
Att be just då nere i Taizé va något jag längtat efter.
Nere på Öland har jag inte funnit mitt bönen liv eller en plats i kyrkan/församling.
Men här och nu fan jag det jag längtat så efter.
I sången fick jag kraft och lust att utforska dagens program.

Efter mässan gick jag och mina vänner mot mat kön. Den var enorm.
3500 människor skulle få frukost.
Att stå och fösas in i en kö få sitt bröd och te som ska ge en energi för dagens förmiddags prövningar som för min del va jobb med Erik och Daniel på ett litet lager som tar i mot mat till lång tids gäster som stannar mer en tre veckor och bröderna.
Det var ett ganska lätt jobb. Mellan 10.00 till 12.00 sen va det dags för bön igen i kyrkan.
Sittandes på sten golvet mitt i bönen mötes jag av en inre värme.
En närvaro en kärleks full närvarnade gud hade hittat lilla mig mitt i min bön om alla där hemma.
Mamma pappa min bror Sixten mina systrar Isobel och Chris. Efter bönen var det dags för Lunchen.

F A N va jag hatar matkön. När jag stod där då bestämde jag mig.
Jag ska här och nu aldrig mer klaga på svenska kösystemet.
Tack för Svenska Kösystemet. Lunchen bestod av ris med majs en bröd bit ett äpple och kaka.
Efter lunchen hade vi lite fri tid innan bibel studierna klockan tre. Så vad gör man?
Går till Ojak köper mig en Cherry Cola och slänger mig i solen och tittar upp mot den vackra blå himmelen.
Just nu just då längtar jag inte hem till Ölands blåsten och regnet.
Under bibel timmen hamna jag med bara svenskar tacka gud för det.
Ganska intressanta texter att samtala kring. Middag var nästa punkt på dagens program.
Mörkt och lite kalt samlades vi alla från Vantörs församling vid matkön.
Alla hade varit ifrån varandra under dagen så samtalet va på hög nivå i mat tältet.
Alla ville berätta alla vill få sin bild berättat för Oskar ”Församlings Assistenten” Johannes ”Prästen” Karin ”Den andra Prästen”.

Men mest av allt alla var nöjda och glada att vi äntligen va på plats. Mitt i allt kaos fann man frid och fred.
Vad jag älskar denna ny funna plats.
Kvällsmässan va så fin och vacker.
Jag satt kvar ett bra tag efter mässan slutat.
Jag ville bara sitta i tystnaden och ta in alla intryck.

Att senare vid halv tolv krypa ner i sängen nere vid barackerna va en fröjd för en trött kropp och själ. Denna dag kommer jag aldrig glömma så länge jag lever.

Att uppleva en inre frid i vardagen på Ölands Folkhögskola det går inte att jämföra.
Min vardag på skolan flyter på under rutiner och ett schema mellan sju till halv tre på eftermiddagen från måndag till fredag.
Visst man är lite inrutat.
På kvällarna är man med klasskamraten och ser på film eller spelar spel.
Att bo på skolan och plugga på samma ställe gör att man lever lite i en ”bubbla” man låter skolans ”Alex” flytta ihop med den privata.
Jag trivs och finner ro på skolan med.
En inre lust att plugga och ta detta år som mitt.
Mitt egna där jag sätter mig först. Att leva som en enda stor familj det är att bo på Ölands folkhögskola.
Man äter sover pluggar skrattar lever vardagen med alla klasskamrater.

Saknar dig som fan Chris!
Att du inte finns i min närhet gör mig galen.
Att inte veta hur du mår och hur ditt liv är.
Du är den minsta i familjen.
*Men Vi Möts Igen Någon Gång Någon Stans!*
*Älskar dig av hela mitt hjärta så det gör ont*



Sitter i skolan och har idé torka!
Ska skriva en dag i min alternativa värld men de går ju bra?!?!?!?!?!?
Neee

Undra vad det ska handla om?
Vem ska vara med?
Vart ska den leda?

Kan inte sova.
Det är för varm i rummet.....
Fönstret vill jag inte öppna då blir det för kalt och spindlarna kryper in.

Har legat här nu sen typ halv elva....
Räkna Lamm
1 lamm 2 lamm 3 lamm 4 lamm 5 lamm 6 lamm
nee blir inte trött...
Ska dra på en film och sova till den i alla fall.

Natt natt alla där ute!

Idag är det en sådär dag när man bara vill ligga i sängen och mysa med någon!
*Inga namn nämda*

Nee ska ner till vårdcentralen och ta lite mer prover sen ta SPRUTA... 
vill inte men måste!


Skriver mer sen

Saknar alla där hemma!

             Första Måndagen i Taizé

 

 

Morgonen börjar i bussen, ingen har riktigt någon aning om var vi är men kollektivt konstaterar vi att autobahn är en bra uppfinning.
Framåt förmiddagen anlände vi hursomhelst i Bremen, även om det för vissa verkade lite oklart vilken av de tyska städerna vi befann oss i.
Johannes tog självfallet täten och ledde oss med säkra steg mot domkyrkan där en guidad tur väntade på oss.
 För min egen del hade jag något form av migränliknande tillstånd och var tvungen att sitta ner med huvudet gömt i händerna, men de andra verkade ha trevligt.
Efter den guidade turen fick vi efterlängtad fritid i en riktig stad. För att stilla vår hemlängtan alternativt vår känsla av bortkommenhet (är det ens ett ord?) uppsökte vi ett Lidl, nästan som hemma vet ni. Efter en stilla vandring i solskenet blev det till att åka buss. Igen.
Känslan av att ha bott i buss den senaste månaden börjar onekligen krypa sig på. Tätt inpå. Nåväl, resan mot stad nummer två, Hamburg, påbörjas. Lalala.
Framme i Hamburg beger vi oss till Svenska kyrkan och tas emot med öppna armar.
Fräschar till oss och kastar oss ut i kvällsluften, går omkring lite utan mål och lyckas faktiskt komma tillbaka utan större problem.
Införskaffar middag bestående av pizza eller pasta och avnjuter den tillsammans med hesa stämmor och hjärtliga skratt i svenska kyrkan.
 Klockan blir snabbt åtta och Nacka joinar oss för att få lite information om Svenska kyrkan i Hamburg samt ha mässa med oss andra.
 Mysigt minsann.
Sakta men säkert kröp natten närmre och för mig som inte mådde så bra välkomnades det varmt. Tidigt under natten toppade min feber 39 grader och efter det minns jag inte så mycket mer än en sjuhelskottas feberfrossa och fantastiska människor runt mig (TACK!).
In i det sista propsade jag dock på att vara frisk och skam den som ger sig!

Kristus, din ande i mig är en källa av porlande vatten.

Lite om hur vecka har varit lägger upp mer i morgon!

Natti natt Alla Där Ute!