alexinfolkis

Va man kan drömma konstiga saker när man sover!
Kistor stora rum levande döda.

Någon gång, Någon stans! Möts vi åter igen!

Varför just rasmus?
Varför vart det som det blev?

Att känna vrede och ilska över att en så lite fick lämna in för någon annan det är inte rättvist!
Det finns mycke här i värden som är orättvist men att ett litet barn lämnar in det är jobigt.
Drömmarna är så verkliga.

Vaknade i natt av att jag grätt.
Tårarna slutar aldrig rina. Paniken växte.
En liten promend runt skolan och alla stjärnor fick mig att tänka.
"Rasmus du finns med oss och du sitter där uppe bland stjärnorna och skrattar!"

Ska slå mig ner i soffan och titta på film med några från klassen!
Gudarna måste varit tokiga!